3. Förbudssamhället

Samhället har ett regelverk. Detta regelverk finns till för att skydda medborgarna från onödiga faror och för att samhället skall fungera så smidigt som möjligt. Detta är för det mesta någonting bra. Människor behöver vissa förhållningsregler för att inte den enes frihet skall bli den andres ofrihet.

Men då man blandar in moral och särintressen (varav byråkraternas är ett) i ekvationen så uppstår en multiplikativ effekt där varje regel ger upphov åt flera nya. Det är som ett amoklöpande virus. Reglerna förökar så att säga sig själva och får hela maskineriet att kärva. Istället för att underlätta vår samvaro med varandra så försvårar de den. Detta regelverk sprider sig likt en cancer och förgiftar hela samhällskroppen. Till slut kvävs samhället av alla regler och dör av syrebrist.

Liksom man ibland samlar på sig en massa saker som man tror att man tror att man en dag skall ha glädje av bara för att sedan inte kunna hitta det man verkligen behöver, måste man ibland rensa ut bland de onödiga reglerna. Man kan se det som en vårstädning i garaget. Bort med den där gamla rostiga grillen och de slitna däcken. Hurra, där var ju min gräsklippare!

Ett samhälle baserat på en massa onödiga regler som i detalj reglerar hela vår tillvaro kallas "förbudssamhälle". I Storbritannien kallas det Nannystate. Och finns det några som vet något om förbudssamhällen så är det väl engelsmännen. Förbudssamhället fungerar ungefär som en sträng och daltande nanny som behandlar sina medborgare som omogna och bråkiga ungar istället för dess rättmätiga härskare. Förbudssamhället har vänt på steken och blandat om korten så att medborgarna glömmer bort vem det är som bestämmer och vem det är som skall lyda.

Alla dessa regler upprätthålls av en armé av byråkrater. Dessa byråkrater anser att reglerna är helt riktiga av den enkla anledning att reglerna betalar deras räkningar. På så sätt gör storstaten sig själv "nödvändig" och "oumbärlig". För om storstaten inte finns, vem skall då bevaka detta komplicerade regelverk som den själv har byggt upp? De problematiseringar som ger upphov till den ständigt växande storstaten är självuppfyllande profetior.

Exempel på regler som har sprungit upp i denna snåriga djungel är:

* Förbudet mot rökning på krogen
* Förbudet mot nakenhet på strippklubbar
* Förbudet mot proffsboxning
* Förbudet mot sexköp

Listan kan göras mycket längre än så. Men det är inte bara Sverige som har onödiga regelverk som förminskar medborgarna och gör dem underordnade staten istället för tvärtom. I Tyskland är det förbjudet att klippa gräsmattan på söndagar, i England får man inte tvätta bilen på infarten, i Saudiarabien får kvinnor inte köra bil och i New York är det förbjudet att lägga väskan på platsen bredvid sig på tunnelbanan.

Kort sagt: Dumma regler skapar dumma medborgare. Dumma medborgare glömmer sina rättigheter och minns enbart sina skyldigheter. Skuldbetyngda medborgare är lätta att underordna ett system vars enda syfte är att upprätthålla sig självt. Tills slut har hela världen blivit ett enda kluster av regler som ingen kan följa. Man måste börja rensa upp i någon ända av detta nystan. Varför inte börja på hemmaplan?