onsdag 5 maj 2010

6. Vad göra?

Det finns en massa saker som vi skulle kunna göra för att skapa ett samhälle med mer medborgare och mindre stat.

Denna lista är endast en liten del av åtgärder som skulle kunna minska statens andel till medborgarens fördel.

Liten lista

#Avskaffa den allmänna tevelicensen
#Avskaffa Systembolagets försäljningsmonopol på alkohol
#Avskaffa det statliga spelmonopolet
#Avskaffa öppettiderna på restauranger och krogar
#Lämna frågan om rökning på krogen till krögarna själva att avgöra
#Slopa kravet på lagad mat för medgivande av utskänkningstillstånd
#Tillåt alkoholutskänkning på strippklubbar, swingersklubbar och bastuklubbar
#Tillåt full nakenhet på strippklubbar
#Legalisera marijuana
#Tillåt proffsboxning
#Riv upp sexköpslagen
#Tillåt månggifte
#Tillåt aktiv dödshjälp
#Sluta subventionera utbildningar och arbetsplatser som använder sig av "positiv särbehandling"
#Jämställ statsfeminism med statlig rasism
#Dra in bidragen till alla opinionsbildande projekt
#Dra in ekonomiskt stöd till religiösa organisationer
#Tillåt tillverkning av sprit för eget bruk
#Avkriminalisera bruk och innehav för personligt bruk av narkotika
#Tillåt bilåkning utan bilbälte
#Förbättra banksekretessen
#Tillåt alkoholförtäring på allmän plats

Kommer du på egna punkter att lägga till denna lista?

söndag 10 januari 2010

5. Skatter

Pengar är statens livsblod. Utan pengar ingen stat. Detta vet alla statens tjänstemän, byråkrater och politiker. Detta hade redan Karl Marx räknat ut då han konstaterade att "allt är ekonomi". Budgeten är statens heliga skrift. Den som vise män läser ur för att veta hur de skall tjäna staten bäst. Pengar kan tjänas in på många sätt. Tre vanliga sätt är; skatter, statliga bolag och rent kriminell verksamhet. "Välfärdsstater" såsom Sverige och Danmark tjänar in sina huvudsakliga intäkter via skatter. Ryssland och Saudiarabien är exempel på länder som tar in sina inkomster via förstatligad olja och gas. I Burma och Nordkorea tjänar man in pengarna på narkotika- och vapenhandel. Men dem lämnar vi därhän så länge.

Skatterna möjliggör alla de projekt som staten bedriver för att minska sina medborgares utrymme. Matematiken är egentligen ganska enkel; Kalle (medborgare) har pengar. Det har inte Göran (stat). Göran tar Kalles pengar, och vips så har Kalle inga pengar, men det har däremot Göran. Göran ger Kalle lite pengar för att Kalle skall tycka att Göran är snäll. Så småningom blir Kalle beroende av Göran (tror han). Egentligen får han bara tillbaka lite av de pengar som han från början hade. Dessa pengar förlorar han åter då han har köpt sin mat, betalat sina räkningar och åter betalat skatt till staten.

Staten tar nämligen skatt för allt möjligt. Den tar skatt på det arbete som folk utför. Sen tar den skatt (moms) för inköp av mat, kultur, bilar, nöjen.. Tja, i princip allt som du köper och konsumerar. Den tar skatt för att du har en bostad, för att du äger saker eller för att du har pengar. Den tar skatt på skatt. Bor du i en stad så får du betala för att andra inte bor i en stad. Tjänar du mer så får du betala mer, inte bara mer pengar utan även mer rent procentuellt på din inkomst. Detta kallas "progressiv skattesats" och marginalskatt och finns till för att ingen individ skall ha möjlighet "komma upp sig". Alla är nämligen skyldiga att låta staten vara deras överman. Staten är vår beskyddare. Ungefär som Don Corleone i filmen "Gudfadern".

De enda som tillåts ha gratis förmåner utan skattepålagor är politikerna. Politikerna är statens viktigaste medborgare. De är inte som alla andra som måste betala för staten. De ÄR staten. För dem skall allt vara gratis. Det skall löna sig att tjäna staten. Det skall inte löna sig att inte vara politiker.

Skattetrycket är således ett utmärkt sätt att mäta hur stor en stat är i förhållande till sina medborgare. Sverige har världens högsta skattetryck. Den svenska staten är en jätte. Den svenska medborgaren är ingenting. Så länge som medborgaren fortsätter att betala världens högsta skatter så får maskineriet bränsle och fortsätter att tuffa på. Det enda ingen ännu har räknat ut är vad syftet med denna maskin egentligen skall vara?

torsdag 17 december 2009

HELLRE MEDBORGARE UTAN STAT ÄN STAT UTAN MEDBORGARE!

torsdag 10 december 2009

4. Polisstaten

Förbudssamhällets främsta verktyg för att tvinga folket att underkasta sig alla märkliga regler har historiskt varit polisen. Polisens ursprungliga syfte var att bekämpa riktiga brott mot liv och egendom såsom våld och stöld. Men idag överbefodras polisen istället under berg av anklagelser mot sexköpare, människor som kört 5 km/h för fort på motorvägen, präster som säger dumma saker om homosexuella eller gubbar som dricker alkohol i en park.

När polisen blir ineffektiv på grund av arbetsbördan så kan man lösa man problemet genom att tillsätta fler poliser. Detta finansieras via höjda skatter samtidigt som berget av nya regler ständigt ökar, vilket medför att även de nya poliserna så småningom blir överbefodrade. Och så vidare.. Till slut uppnår vi ett brytningstillstånd à la DDR där halva befolkning bevakar den andra halvan. Då blir samhället för tungrott för att kunna administreras längre och sjunker ihop under sin egen tyngd. Detta inser även de flesta politiker.

Idag har dock polisstaten fått oväntat tillskott av Internet. Via Internet kan man effektivisera polisens arbete så att färre poliser (och militärer) övervakar fler lagar. Dessutom kan man utrationalisera vissa uppgifter och överlåta dem på privata bolag och intresseorganisationer. Allt i medborgarnas eget "intresse". Polisstatens idealtillstånd vore att man kunde ha ständig koll på alla medborgare hela tiden så att de aldrig kom undan kontrollen. Ett sådant samhälle kallas "Panoptikon". Storebror ser dig, men du kan inte se storebror.

Den totala polisstaten införs etappvis. Med hänvisning till pedofiler, terrorister och fildelare kan man införa drakoniska lagar med lustiga bokstavskombinationer ämnade att övervaka medborgarnas alla handlingar, åsikter (och tankar?). Dessa lagar och program heter saker som Ipred, Acta, FRA-lagen och Stockholmsprogrammet. I Sverige har regeringen godkänt att FRA (Försvarets Radioanstalt) kan spionera på den egna befolkningens telefonsamtal, mail och SMS. I Frankrike har man Frenchelon. Storbritannien, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien har sitt eget Echelon. Till slut är hela världen inlindad i ett enda stort övervakningsnät. Då har vi en global polisstat. Med syfte att skydda oss alla..

Men mot vad?

tisdag 1 december 2009

3. Förbudssamhället

Samhället har ett regelverk. Detta regelverk finns till för att skydda medborgarna från onödiga faror och för att samhället skall fungera så smidigt som möjligt. Detta är för det mesta någonting bra. Människor behöver vissa förhållningsregler för att inte den enes frihet skall bli den andres ofrihet.

Men då man blandar in moral och särintressen (varav byråkraternas är ett) i ekvationen så uppstår en multiplikativ effekt där varje regel ger upphov åt flera nya. Det är som ett amoklöpande virus. Reglerna förökar så att säga sig själva och får hela maskineriet att kärva. Istället för att underlätta vår samvaro med varandra så försvårar de den. Detta regelverk sprider sig likt en cancer och förgiftar hela samhällskroppen. Till slut kvävs samhället av alla regler och dör av syrebrist.

Liksom man ibland samlar på sig en massa saker som man tror att man tror att man en dag skall ha glädje av bara för att sedan inte kunna hitta det man verkligen behöver, måste man ibland rensa ut bland de onödiga reglerna. Man kan se det som en vårstädning i garaget. Bort med den där gamla rostiga grillen och de slitna däcken. Hurra, där var ju min gräsklippare!

Ett samhälle baserat på en massa onödiga regler som i detalj reglerar hela vår tillvaro kallas "förbudssamhälle". I Storbritannien kallas det Nannystate. Och finns det några som vet något om förbudssamhällen så är det väl engelsmännen. Förbudssamhället fungerar ungefär som en sträng och daltande nanny som behandlar sina medborgare som omogna och bråkiga ungar istället för dess rättmätiga härskare. Förbudssamhället har vänt på steken och blandat om korten så att medborgarna glömmer bort vem det är som bestämmer och vem det är som skall lyda.

Alla dessa regler upprätthålls av en armé av byråkrater. Dessa byråkrater anser att reglerna är helt riktiga av den enkla anledning att reglerna betalar deras räkningar. På så sätt gör storstaten sig själv "nödvändig" och "oumbärlig". För om storstaten inte finns, vem skall då bevaka detta komplicerade regelverk som den själv har byggt upp? De problematiseringar som ger upphov till den ständigt växande storstaten är självuppfyllande profetior.

Exempel på regler som har sprungit upp i denna snåriga djungel är:

* Förbudet mot rökning på krogen
* Förbudet mot nakenhet på strippklubbar
* Förbudet mot proffsboxning
* Förbudet mot sexköp

Listan kan göras mycket längre än så. Men det är inte bara Sverige som har onödiga regelverk som förminskar medborgarna och gör dem underordnade staten istället för tvärtom. I Tyskland är det förbjudet att klippa gräsmattan på söndagar, i England får man inte tvätta bilen på infarten, i Saudiarabien får kvinnor inte köra bil och i New York är det förbjudet att lägga väskan på platsen bredvid sig på tunnelbanan.

Kort sagt: Dumma regler skapar dumma medborgare. Dumma medborgare glömmer sina rättigheter och minns enbart sina skyldigheter. Skuldbetyngda medborgare är lätta att underordna ett system vars enda syfte är att upprätthålla sig självt. Tills slut har hela världen blivit ett enda kluster av regler som ingen kan följa. Man måste börja rensa upp i någon ända av detta nystan. Varför inte börja på hemmaplan?

onsdag 25 november 2009

2. Statliga monopol?

Det finns ett flertal olika former av monopol. Till exempel: lagliga monopol (vilket innefattar immaterialrätt såsom patent, varumärken, mönster, upphovsrätt till konstnärliga verk, heraldiska vapen och namn), naturliga monopol (till exempel gasledningar och järnvägar) och statliga monopol. Låt oss diskutera statliga monopol lite grann.

Statliga monopol stiftas bland annat för att säkra skatteintäkter, kvalitet eller kontrollera viss form av konsumtion, till exempel alkoholförtäring. I vissa fall kan statliga monopol vara bra. Då man bygger motorväg kan det vara bra med ett vägverk som har en djup kassa och stor kunnighet som bygger vägen, men viktigare är att det är statens främsta uppgift att säkra landets infrastruktur. Och just det är vad staten skall ägna sig åt också.

Staten skall däremot inte använda sig av monopol som ett sätt att få in pengar eller kontrollera medborgarnas (individernas) konsumtion. Då har den överskridit en gräns som inte skall överskridas. Staten skall alltså inte skaffa sig själv monopol på affärsverksamheter. Detta skall den överlåta åt det fria näringslivet (det vill säga medborgarna) att göra. När staten ger sig själv monopol så utövar den något väldigt fult, nämligen maffiavälde. Konsumenter skall ha rätt att välja var, när, hur och av vem de vill köpa sina varor. De skall ha rätt att jämföra pris, kvalitet och service och utifrån dessa faktorer göra sina inköp. Företagen skall konkurrera på lika villkor. Detta skall staten se till att de kan göra. Den skall inte verka som ende aktör i eget intresse på en ofri marknad.

Men det gör den. Staten har till exempel givit sig själv monopol på alkoholförsäljning (Systembolaget), spelverksamhet (Svenska spel) och kontrollbesiktning av motorfordon (Bilprovningen). Tidigare hade staten även monopol på fler verksamheter såsom tobak, teve- och radiosändningar (smygstatliga SVT/SR), post (Posten) och telefoni (Televerket). Det har den som tur är inte längre. Många monopol avskaffades på 1990-talet och under 2000-talet har andra monopol upphört (Järnvägsmonopolet och Apoteksmonopolet). Inom kort kommer förmodligen även fordonsbesiktningarna att konkurrensutsättas. Detta är bra. Sverige har blivit lite friare.

Men än återstår två tunga statliga monopol: Systembolaget och Svenska spel. Dessa måste bort om vi skall kunna tala om ett land med fri konkurrens. Och då talar vi bara om början...